Axfast

Axfast årsrapport 2019: Odla metropolis

Medium bryggmastaren dsf5498 kopiera Fåglar hittar mat i bärbuskarna och insekter en boplats i dödveden. Blomlådorna är byggda i svensk ek och marken belagd med granit.
Medium berguven ny op
Medium humlan ny op
Medium korpen ny op
Medium malva ny op
Medium r%c3%a5djuret ny op
Medium berguven ny op berguv – Bubo bubo
Medium humlan ny op humla – Bombus
Medium korpen ny op korp – Corvus corax
Medium malva ny op malva – Malva
Medium r%c3%a5djuret ny op Rådjur – Capreolus capreolus

EKOSYSTEMET

Precis som staden alltid stimulerat kreativitet och tillväxt genom mänsklig mångfald, kan den vara ett mönster för biologisk mångfald och ekologiskt systemtänkande. Visa oss hur man odlar den publika sfären så att så många arter som möjligt kan samexistera och stödja varandra.


Städer är storslagna mänskliga skapelser, men vi var knappast först med idén. Varje myrkoloni är ett uråldrigt exempel på att en stor grupp som bor och samarbetar på liten yta kan åstadkomma mycket mer än enskilda individer. Myrorna som plötsligt kånkar croissantsmulor i köket på femtonde våningen är både ett bevis på avancerad kunskapsöverföring och en påminnelse om att vår art inte är ensam i staden.

Brunråttor och flugor har alltid hängt oss i hasorna, men den stockholmare som lyfter blicken från mobilskärmen kan också få syn på hare, räv, rådjur och åkersork. Och skrapar man lite i grus och planteringar hittar man massor av insektsarter, lavar och illegalt invandrade plantor från andra sidan jorden. Det är hög tid att vi börjar samarbeta även med dem.


Staden är också natur

När vi romantiserar och längtar till naturen ser de flesta av oss inte några urskogar framför oss. Helt enkelt för att vi aldrig upplevt dem. Istället tänker vi på det småbrutna jordbrukslandskapet. Kanske Katthult eller den egna barndomens sommarlandskap. Men nästan alltid en natur som är skapad av människan.

I dag har många hagar och surrande sommarängar förvandlats vidare av människan till monokulturella produktionsytor där konstgödsling och bekämpningsmedel drivit de flesta arter på flykten. Arter som istället fått asyl i staden.

Skalbaggar och andra ryggradslösa krabater hittar mängder av ihåliga träd i stadens parker, alléer och kyrkogårdar. För tiotals fladdermusarter har husens skrymslen och vrår blivit favoriserade härbärgen. För gatkamomill, malva och riddarsporre är skräptomternas omrörda mark perfekt grogrund eftersom de slipper konkurrera om sol och jord. För alla de lavar som dog ut i industrisamhällets svavlade luft har stadens asfalt och betong återigen blivit säker mark. Till och med gamla inbitna ödemarksbor som berguv, korp och pilgrimsfalk syns ofta i stan, där det finns gott om obesprutad råtta, duva och gråsparv på menyn.

Staden har helt enkelt blivit en av våra artrikaste miljöer. Och kallar man den artificiell kan man göra detsamma med hagarna i Katthult.


Inga bin, inga människor

En art vi bör bry oss lite extra om är bina. Albert Einstein hävdade att om alla bin dog skulle mänskligheten vara utplånad inom fyra år. I dag är uppåt nittio procent av alla bin borta i hans sista hemland, USA. I Sverige handlar det om minst fyrtio procent Vi är alltså inte jättelångt ifrån att tvingas inse Einsteins poäng den hårda vägen: Pollinerande bin är en förutsättning för i stort sett allt vi äter, både växter och växtätande djur.

För den som till äventyrs är mer intresserad av det ekonomiska än det existentiella har någon räknat ut att de pollinerande insekternas arbete är värt cirka 160 miljarder euro per år. Det är mer än hela världsmarknaden för lastbilar.

Bidöden har olika orsaker, men forskarna har sett att problemet är som störst i och omkring hårt exploaterade jordbruksmarker. Så när bina flyr från bekämpningsmedlen och de ensidiga grödorna och sätter kurs mot staden, då gör vi klokt i att ge dem ett nytt hem mellan husen.

Mottagandet är inte speciellt krävande. De behöver gröna ytor som inte ligger alltför långt ifrån varandra (odlade tak och gårdar är bra på att koppla ihop parker). De behöver lite murken ved att bo i och vatten att dricka. Men framför allt behöver de nektar från olika perenna blommor som löser av varandra i blomning under hela den vakna säsongen.


Hur kul är det på Mars?

Vår art har varit makalöst framgångsrik i att skaffa oss herravälde på jorden. I att föröka oss och lägga beslag på alla resurser runt oss. Det är vi förvisso programmerade till, precis som alla andra arter. Även djur och växter försöker breda ut sig och äta upp allt i sitt habitat, för att sedan flytta till nästa. Problemet är att människan lyckats så bra att vi inte har något nästa habitat att flytta till. Åtminstone om vi inte vill ge upp våra metropoler och vildmarker för Elon Musks inglasade kolonier på Mars.

I slutet av året som gick slog elvatusen forskare gemensamt fast att vi redan befinner oss i en akut klimatkris. Minst lika många konstaterar en pågående massutrotning av arter. Senfärdigt börjar vår art inse att vi måste börja hushålla med det enda habitat vi har. Och stödja inte bara oss själva, utan också dem vi delar ekosystemet med.

I den uppgiften borde vi kunna lära mycket av den goda staden. Precis som den alltid stimulerat kreativitet och tillväxt genom att föra samman folkslag, klasser och livsstilar, kan den vara ett mönster för biologisk mångfald och ekologiskt systemtänkande. Visa oss hur man odlar den publika sfären så att så många arter som möjligt kan samexistera och stödja varandra. Hur man använder tillväxt och ny teknik för att demokratiskt stödja ekosystemet istället för att brandskatta det. Och bygger så klokt att både energi, hus och grönytor räcker till alla.

Mänsklig och biologisk mångfald på en plats. Det är den smarta stad som världens borgmästarkandidater borde gå till val på.


Vad kan ett fastighetsbolag göra?

Axfast har numera ett renodlat fokus på Stockholm. Det är inte en av världens mest svindlande metropoler, men den växer snabbt och den är vårt habitat. Alltså gör vi vad vi kan för att vara en positiv förändringskraft här. Att odla Stockholm.

I tidigare årsrapporter har vi berättat portionsvis om vad det betyder. Om vad vi tror på och vad vi gör. Om odlingen av publika sfärer som nygamla Klara och Hötorget. Om krogar och handel som katalysatorer för liv och dynamik. Om odlingen av arbetsmiljöer som överbryggar generationsgränser och hjälper till att dra hit global kompetens. Om konsten och den kulturella odlingen som gör människor helare både till kropp och själ.

Vårt senaste initiativ öppnar dörren för de andra arterna. Det började med bikupor på våra tak, i samarbete med ekologerna och trädgårdsmästarna från Bee Urban. Det samarbetet fortsätter nu med gröna innergårdar. Där pollinerarna får mat, vatten och vila. Där människorna får rekreation, skönhetsupplevelser och kontakt med sitt gröna genetiska ursprung.

Men i en bra stadsodling finns fler vinnare än så. Växter som blir pollinerade av humlor, bin och fjärilar. Fåglar som hittar frukter, bär och holkar att bo i. Skalbaggar och andra insekter som överlever vintern i dödved och perenna

växter. Och för all del fastighetsägare som slipper översvämningar med hjälp av regnabsorberande jord. Välkommen in i våra första två pitstops för alla arter. Vilken du än tillhör.


Kvarteret Bryggmästaren

En liten, inkapslad innergård må undgå förbipasserande människor på gatan. Men hyresgästerna i Klarakvarteret Bryggmästaren missar inte sitt nya, gröna uterum med bänkar, soffor och lunchmöbler. Pollinerande insekter dras till solplanteringen, medan fuktsamlande lundväxter trivs i skuggplanteringen. Fåglar hittar mat i bärbuskarna och insekter en boplats i dödveden. Blomlådorna är byggda i svensk ek och marken belagd med granit. Ett fläktrum som glatt få ögon genom åren har fått en spaljé för klättrande och täckande grönska.

Den lilla oasen i Bryggmästaren är alltså ett helt ekosystem i sig. Och därför långt mycket viktigare än de stadsrabatter som anläggs enbart som prydnad. Med blommor som varken övervintrar eller ger frö och därför inte blir mat eller bo för någon.

När den biologiska mångfalden finns med blir det vackra ännu vackrare.

Kvarteret Taktäckaren

Här är man inte bara välkommen in från gatan, man lockas in av alla sinnen. Det sorlar från restaurangen och porlar från vatteninstallationen. En rad små uterum hålls ihop av ett långt stråk ängsmatta som börjar blomma tidigt, slutar sent och bara klipps en gång om året. Under fötterna ligger en trätrall av grånande svensk furu och ovanför huvudet finns en pergola med olika densitet i olika delar. Vissa med tät sedum, andra med klätterväxter på tråd. Här och där är en hängstol fäst i pergolans tak.

Även i Taktäckaren finns något för alla arter. Prydnadsapel och nypon ger mat för fåglarna som bor i gårdens holkar. Perenna rabatter, blomsterbänkar och rinnande vatten ger mat, dryck och boplatser för insekter. En blandning av skugga och sol ger livskraft till olika sorters växter.

För människorna? Rekreation och trivsel förstås. Men också en liten doft av den tid då kvarteret byggdes i stadens lantliga utkanter på Norrmalm.