Materialism
Det grönaste huset är det redan byggda. Det är den mening du behöver ta med dig om du inte orkar läsa längre än hit i den här rapporten.
Ett planerat nybygge må vara fulladdat med innovativ miljöteknik och långt mer energieffektivt än det hus som ska ersättas. Men lika förbaskat tar det upp till 80 år för den nya byggnadens klimatavtryck att hamna i nivå med den gamlas. Varje byggnadskropp bär nämligen på en skuld till det ekologiska systemet. En skuld i koldioxidutsläpp och energiförbrukning för att bränna teglet, smälta järnet, såga träet, hugga stenen, gjuta betongen och transportera alltihop.
Att riva ett hus som har betalat av sin inbyggda skuld är ekologiskt slöseri. Att riva och ersätta ett hus som har obetalda skulder är dubbel skuldsättning. Därför är renovering och vård av befintliga hus den snabbaste vägen till hållbarhet.
Men byggnadsvården handlar om mer än klimatavtryck. Den ingår i en långsiktig logik som också innefattar människornas och ekonomins välmående. En fastighet som får människor att må bra och känna sig stolta är i ett längre perspektiv alltid lönsam.
För att den logiken ska fungera krävs en osynlig ingrediens. En kraft som får en att tänka längre än ett decennium framåt och som hejdar reflexen att sträcka sig efter bräckjärn och grävmaskin. Den kraften kan vi kalla kärlek. En kärlek till kvarter och hus, men också till materialen och hantverkets kvaliteter. En upplevelse man gärna skickar vidare in i framtiden.
I den här rapporten vill vi krypa in i de klassiska byggmaterialen och fördjupa människors relationer till dem. Visa på inspirerande exempel både i våra egna Stockholmsfastigheter och ute i världen. Och lyckas vi någonstans förmedla känslan av att hus inte bara bär på inkapslad energi, utan också inkapslad intelligens och kärlek, då har vi gläntat på en dörr som leder bort från genvägarna och kortsiktigheten.