POLITIK
Krig och envälde är oöverträffade krafter när det gäller att försämra lägen. Men politiken har också visat sig framsynt och konstruktiv i att balansera urbant tryck och skapa bra lägen för fler. Dess samlade påverkan får nog sammanfattas som en vinglig balansakt mellan ingenjörskonst och dilettanteri.
HAR DE STOPPAT
HUVUDSTAN UNDER ARMEN?
Att London, Paris, Bangkok och Stockholm är huvudstäder känns både rimligt och naturligt. Förutom att de ligger vid vattenvägar har det alltid funnits en uppenbar dynamik i närheten mellan politik, medier och näringsliv, mellan religiös och världslig makt, stora befolkningar och offentliga institutioner. Att Istanbul, New York, Sydney och Rio inte är huvudstäder kan därför kännas besynnerligt.
Just nu överväger inte mindre än 40 länder att flytta sina regeringssäten till synbarligen sämre lägen, och under de senaste 100 åren har 30 länder satt sådana planer i verket. Eftersom det i princip saknas samlad forskning kring orsakerna blir förklaringarna ofta ytliga och exotiserande. Som att det handlar om totalitära ledares självförhärligande, improduktiv klanlojalitet eller rena misstag. Men skrapar man lite på ytan så finns det rimliga strategier att finna.
I många av dagens utvecklingsländer har man en extremt hög andel av invånare och BNP i huvudstaden jämför med andra urbaniserade områden. Det leder till trängsel, föroreningar, sociala problem och höga transportkostnader. I sådana fall blir bytet av huvudstad ett sätt att utjämna urbaniseringen i landet och lätta på trycket. Detroniseringen av Lagos som Nigerias huvudstad är ett sådant exempel.
Många gamla huvudstäder placerades av okunskap i seismiskt aktiva eller översvämningshotade områden och har därför en ständigt pågående flyttdiskussion. Exempelvis Teheran, Wellington och inte minst det svårt överbefolkade Jakarta som sjunker upp till 15 centimeter per år i det träsk staden står på. Därför kommer Indonesiens huvudstad snart att ligga på Borneo.
Den som gräver djupare i historien upptäcker att inte ens London kom till ”på naturlig väg”, utan som ett politiskt beslut hos de romerska grundarna när de tröttnat på klanstriderna och maktkamperna i den ursprungliga huvudstaden Colchester.
Allra svårast har analytikerna haft att förstå varför Myanmars junta beslutade att byta ut gamla hamnstaden Rangoon mot Naypyidaw, i ett sällsamt dåligt läge långt från hav, hamnar, befolkning, kommers och civilisation. Här finns tjugofiliga paradgator men nästan inga fordon. Nybyggda köpcentra, idrottsarenor och ett zoo, men knappast några besökare. Däremot har Naypyidaw elektricitet 24/7, vilket de är ensamma om i landet.
De notoriskt hemlighetsfulla generalerna förklarar sig som vanligt inte. Men bland folket på gatan skämtas det om att de härmar de gamla burmesiska kungarna som lät spåmän bestämma placeringen av palats och städer.
Naypyidaw betyder nämligen ”kungarnas boning”.
DÄR MAN KOPIERAR MOBILER
KOPIERAR MAN SNART OCKSÅ STÄDER
Inspireras och lär av de bästa! På den visdomen har mången framgångsrik stadsmiljö byggts utifrån antika, medeltida och moderna modeller. Så fick Göteborg sina kanaler från Amsterdam, Stockholm sina esplanader från Paris och i princip hela världen sina torg från Aten. Men det är skillnad på inspiration och reproduktion, på organisk utveckling och politiska diktat.
I Kina har man inte bara iscensatt historiens mest kommandoekonomiska folkförflyttningar för att konstruera dagens tillväxtmaskineri. Man har också försökt skapa attraktiva lägen genom att piratkopiera populära städer från hela världen, speciellt Europa. Inte minst runt Shanghai hittar man dem: Ett litet Manhattan med ambitionen att bli ett finansiellt under. Ett Venedig med kanaler och prefabricerade renässansfasader. En schweizisk alpstad med alla rekvisit utom snö. Här finns till och med en kopia av Sigtuna, anlagd vid stranden av en konstgjord mälarvik. Och sist men inte minst Tiangducheng, ett mini-Paris med Eiffeltorn, triumfbåge, Haussmanhus och tiotusen invånare.
I princip alla projekten har misslyckats och gapar mer eller mindre tomma. I Europa kan vi vi skratta åt det hela som kitsch, men de ansvariga politikerna säger sig bara ha bevisat att kinesisk byggnadskonst inte står någon annan efter.
DÄR ALLT ÄR
PRECIS SOM DET
ALDRIG VARIT
Ett läge som tycks helt opåverkat av politiska förändringar är Hongkong Central. Här betalade man fortfarande världens högsta kontorshyror under 2021. Man kan tycka att kravallerna och den nya säkerhetslagen från 2020 skulle ha ändrat på det. Det är en lag som inte bara gäller kineser, utan också expats som närsomhelst kan bli föremål för den kinesiska säkerhetspolisens granskningar av vad man gör, säger och delar om kommunistpartiet.
Under de allra sista veckorna av 2021 var det många bedömare som proklamerade pressfrihetens definitiva död i Hongkong efter att flera viktiga medier tvingats ta ner skylten.
I januari i år spådde Europeiska handelskammaren att staden kommer att få se det största utflödet av utlänningar någonsin. Men inte främst av politiska skäl, utan på grund av de hårda covidrestriktioner som väntas bestå till 2024.
Vi har kommit långt ifrån det sena 1900-talet när de högst värderade lägena alltid fanns i liberala demokratier.