Beteende-
terapi
Dags att resa sig från divanen och forma en plan: tillbaka till framtiden, till ett tillstånd där livet var och blir som bäst. Vad behövs för att åter hamna i händelsernas centrum? Vilka stödpersoner i platsens närhet kan hjälpa till? Vilka goda förebilder finns för bestående livsförändring? Och vad kräver trender och samhällsekonomi?
TOTALITÄR
TORGSKRÄCK
Vi har sett hur vår plats gjort resan från kungligt finrum till de nöjeslystnas lekplats. Och slutligen till död trafikplats. Innan vi fortsätter den terapeutiska processen mot patientens bättre mående, låt oss höja blicken över slottstaket och bankpalatsen och leta efter goda förebilder. Vad är ett bra torg? Varför dör vissa medan andra tuffar på i tusen år som oförtrutna generatorer av urban glädje?
Om det finns en enda urban yta som definierar staden så är det torget. Torget är inte bara en ansamling av arkitektur och hårdgjorda ytor, det är ett levande väsen. En organism som hela tiden muterar med tidens socioekonomiska och tekniska utveckling och därför aldrig blir färdig.
Men torget formar inte bara sitt eget liv, utan också kvarteren och gatorna runtomkring.
När man närmar sig ett bra torg till fots så känner man det långt innan man är framme; torgets kraft sträcker sig som bläckfiskarmar genom gator och gränder. Om man vill bygga en riktigt bra stad kan man alltså börja med att strössla ut några torg med lagom mellanrum, som Piazza Navona och Campo de’ Fiori i Rom till exempel. Sedan kan man sätta sig på en uteservering i några år och se hur mellanrummen utvecklas av sig själva. Eller rättare sagt av medborgare och företagare.
Bastille, Tiananmen, Tahrir, Taksim, Maidan; på några torg har auktoritära ledare fått erfara vad redan faraonerna visste: torg är farliga. De ger nämligen medborgarna en känsla av samhörighet, delaktighet, frihet och kraft.
Den antika grekiska agoran är alla goda torgs moder. Här fanns allt från tempel och politisk administration till gycklare, fiskhandlare och penningväxlare, allt inbakat i ett bubblande folkliv. Sådana torg blev möjliga tack vare demokratins födelse. De existerade aldrig i Mesopotamien eller i de enväldiga faraonernas Egypten där ingenting handlade om folket. Men de har fortsatt blomstra och excellera i de europeiska storstäderna, vare sig de kallats campo, piazza, place, square eller torg.
Bastille, Tiananmen, Tahrir, Taksim, Maidan; på några torg har auktoritära ledare fått erfara vad redan faraonerna visste: torg är farliga. De ger nämligen medborgarna en känsla av samhörighet, delaktighet, frihet och kraft. Och det på ett sätt som varken parker eller paradplatser förmår. Det är därför man om och om igen dras till Covent Garden men sällan till Hampstead Heath, till Piazza della Signoria istället för Boboli-trädgårdarna.
I stora städer finns det åtminstone två sorters torg. Dels den där man brukade piska förbrytare, läsa upp kungliga dekret och egga massorna till politisk handling. Place de la Concorde, Piazza San Marco och Trafalgar Square tillhör alla den kategorin, men också Gustav Adolfs torg. Dels finns den intima sorten, den som vänder sig inåt och talar mer till individen än massorna. Place des Vosges och Place de Furstemberg i Paris hör dit, men också Jakobs torg. En blandning av de torgtyperna skapar en harmonisk och omväxlande stadsbild.
Det påstås ibland att torgen alltsedan medeltidens slut sakta minskat i betydelse som samlingsplatser. Att de först blev stadsbyggnadselement och sedan trafikplatser. Men då glömmer man att människan i grunden inte har förändrats. Vi behöver fortfarande fysiska mötesplatser, vare sig det handlar om nöjen, skönhetsupplevelser eller manifestationer. Och vem kan påstå att shoppinggallerian eller padelhallen har tagit över den rollen.
Världens bästa torg
Vi har redan nämnt några av Europas stora torgkändisar, men låt oss titta lite närmare på ett som inte har samma glamorösa rykte som exempelvis Place de l’Opera. I gengäld har det blivit utnämnt till Europas bästa torg av organisationen Project for Public Spaces i New York. Och är man bäst på torgens hemmaplan, så är man förmodligen bäst i världen. Det handlar om Rynek Glówny, eller Marknadstorget, i Polens ursprungliga huvudstad Kraków.
Torget anlades redan på 1200-talet som en del av uppmarschen till det kungliga slottet. Här höll man parader, byggde katedraler och universitet. Aristokratin slogs om att få uppföra sina palats runt torget. Och så hade det kunnat fortsätta ända in i en framtid av museal slummer.
Men redan 1358 avstod Kung Kazimierz sina rättigheter till platsen, i syfte att låta den formas av handel och folkliv. Det skulle visa sig vara ett smart drag, för på torget samlades snart handelsmän från hela Europa, inte minst under Hansatiden. Judar, armenier, tatarer, tyskar och svenskar talade sina språk i en polyfon röra. Och medan varor bytte ägare utbyttes också idéer. Snart hade handelsplatsen blivit lika mycket en samlingsplats för de intellektuella som fyllde kaféerna i torgets arkader. Det är ingen överdrift att säga att Marknadstorget kom att forma den polska nationalstatens kosmopolitiska identitet.
Men under 1900-talet skulle Europas största medeltida torg utsättas för hårda prövningar. Under några dystra år döptes det om till Adolf-Hitler-Platz, fylldes av hakkorsflaggor och tömdes skändligen på judar. Sedan följde kommunisttiden då de styrande uppfattade Kraków som ett motståndsnäste. Det var alltför elitistiskt, intellektuellt, kyrkligt och kommersiellt. Torget måste kväsas. Under de decennierna flyttade idédebatten inomhus. Man byggde en kabaré vid torget som blev berömd för sin svidande politiska satir och fräcka ton, lite som när borgarna häcklade Gustav III på den första Operakällaren. Utanför pågick handeln som alltid, även om varubristen ofta var beklämmande. Och när det politiska motståndet på allvar började resa sig, då fylldes Marknadstorget av fackföreningsrörelsen Solidaritet och deras manifestationer.
Sedan 1989 har koldammet från det närliggande Leninverket skrubbats bort från den medeltida kullerstenen och de gamla stadspalatsen. Kaféerna och restaurangerna är fler än någonsin och saluplatserna har återigen fyllts med varor från hela Europa. Julmarknader, studentfestivaler, teaterföreställningar och rockkonserter avlöser varandra året runt.
Kung Kazimierz ler belåtet från sin himmel.
Från snack
till verkstad
I mer än ett decennium har planer formats för att återupprätta Gustav Adolfs torg till den centralpunkt det en gång var. Tjänstemän, fastighetsägare och institutioner har skrivit promemorior och skissat på förslag. Trafiklösningar, belysningskoncept, stenbeläggningar och utsmyckningsidéer har prövats och presenterats. För det samlade greppet saknas nu bara det knapptryck som kallas formellt politiskt uppdrag.
Den som vill förstå vår plats nuvarande belägenhet kommer inte förbi den stora stadsförnyelsen under 1950- och 60-talen, när rivningsmaskinen jobbade sig över hela Norrmalm och nya hus byggdes upp i tidens progressiva anda.
I dag är det nästan övertydligt var förnyelsen gjorde halt. Söder om Jakobsgatan ser city fortfarande ut som det gjorde vid sekelskiftet 1900, särskilt i kvarteren Jakob Mindre och Vinstocken. Norr om Jakobsgatan är i princip allt nytt. Problemet är att stadslivet inte orkade följa med det nybyggda ända fram. I regeringskvarteren har de allt hårdare säkerhetskraven lagt band på flödena. Brunkebergstorg var tills alldeles nyligen en blåsig bakgård och i Gallerian har man aldrig fått de bakre delarna att flöda, förrän nyss när IKEA flyttade in. Nerifrån Kungsträdgården har folkströmmarna varit motvilliga att ta sig förbi Jakobs torg och Operabaren.
Men nu händer andra stora saker som innebär en chans att lyfta platsen.
Ändstation blir knutpunkt
Det första är att den nya tunnelbanelinjen till Nacka kommer att anslutas till Kungsträdgårdens station. Hittills har den varit en glest trafikerad ändstation för blå linjen, men nu blir den en knutpunkt för stora resandeströmmar.
Därför planerar Axfast tillsammans med staden och Vasakronan att omvandla Jakobsgatan vid Hamburger börs till ett torg. Enligt vår samtida syn på stadsförnyelse kommer trafiken att begränsas starkt och ge plats åt planteringar, kaféer och sittplatser. Just där som 1800-talsdamerna flockades på Tysta Mari och herrarna på Oscarianska baren. Just där som man på 1970-talet ville riva Jakob Mindre 5 för att ge plats för ännu mer biltrafik.
Gustav Adolfs revansch
2010 återinvigdes Norrbro efter en tre års genomgripande renovering. Planen var då att fortsätta arbetet ut på Gustav Adolfs torg. Refuger, parkeringsplatser och gradänger skulle bort. Marken skulle bli enhetligt stenlagd i samma material som Norrbro. Större delen av torget skulle fredas för evenemang, uteserveringar och bänkar mot vattnet. Tyvärr gjorde ett politiskt beslut att arbetet aldrig startade.
Bottenvåningarna blir självklart det viktigaste bidraget. Mot Gustav Adolfs torg ska de fyllas med ett sammanhängande restaurangkomplex som samspelar bättre med Operan och torget än tidigare restauranger på platsen gjort.
Under senare år har dock torget upplevt ett antal experiment med tillfälliga lösningar, allt enligt stadens vision ”City 2030”. Trafikföringen har ändrats och stora ytor befriats från bilar, inte minst genom Fredsgatans permanenta stängning 2018. Operan kan nu lättare flytta ut sin verksamhet på torget, inte bara under enstaka kulturveckor. Trädplanteringar, utemöbler och modern belysningsteknik har testats för att göra platsen trevlig dygnet runt. Nu dras slutsatser av alla dessa försök och en strategi för torget växer fram.
Våren 2023 slutför Axfast en genomgripande och pietetsfull utveckling av sina två byggnader mot torget: Gustav Adolfs torg 16 och 18. Under arbetets gång har vi fört löpande diskussioner med staden, Operan och andra fastighetsägare om hur vi kan bidra till platsens framtida liv och utveckling, både visuellt och funktionellt. Bottenvåningarna blir självklart det viktigaste bidraget. Mot Gustav Adolfs torg ska de fyllas med ett sammanhängande restaurangkomplex som samspelar bättre med Operan och torget än tidigare restauranger på platsen gjort. Precis som Hotell Rydberg och de andra gjorde under glansdagarna. Men kanske är det vackraste exemplet på samspel ändå Pizzeria Piazza Opera på Gustav Adolfs torg 16. Den öppnade 1969 som Sveriges första renodlade pizzeria. Här hände det att Birgit Nilsson spontansjöng efter föreställningarna på Operan.
Även mot Jakobs torg och den nya platsen vid Jakobsgatans ände blir det restaurang och bar, i bottenvåningen på vår redan tidigare renoverade fastighet. Alltså just där som Cadiers schweizeri mötte Operabaren förr. Förhoppningsvis hjälper dessa till att dra fler fötter upp från Kungsträdgården. Precis som det gamla flanörstråket till Norrbro.
Mer om vår egen operation i nästa terapisteg.