Skönhets-
terapi

Alltför många börjar här. Men ingen blir lyckligare i själen av ett ansiktsingrepp. Och ingen operation blir lyckad om den inte bottnar i personligheten. Det gäller platser och hus likaväl som människor. Det har vi lärt oss av historiens vårdskandaler: rivningsfebrar, trafikinfarkter och renoveringshaverier. Jakobs torg 3 har redan fått en behandling av grundligast tänkbara slag. Plats på operationsbordet för kvarterets övriga tre byggnader.

ESTETIK OCH
PRAKTIK

Tre kulturhistoriskt värdefulla hus skulle föras samman till ett enda sammanhållet kontor för drygt 700 medarbetare på Boston Consulting Group, med skyhöga krav på moderna installationer. Det satte kompetensen och samarbetsförmågan på stora prov för arkitekter, byggnadsantikvarier, tekniska konsulter och kulturvårdande hantverkare. Och givetvis för en fastighetsägare som skulle balansera alla deras intressen på slak lina.

Som vi redan berättat började förnyelsen av Jakob Mindre med Rudolf Walls gamla hus på Jakobs torg 3. När vi 2018 förvärvade fastigheten såg vi möjligheten till ett stort exklusivt kontor med restaurang i bottenvåningen. Det fria läget mellan operahuset och Urban Escape talade för det, liksom den vackra utsikten över kyrkan och Kungsträdgården. Men först behövde vi genomföra en total renovering av hela huset, interiört och exteriört. Bjälklag förstärktes, alla installationer byttes och fläktrum förpassades till källaren. I arbetet med fasaden och den vackra trapphallen hade vi många och långa överläggningar med den antikvariska expertisen. Bland annat byttes samtliga av de påvra fönster som installerats under 70- och 80-talen mot nytillverkade kopior av de högklassiga originalfönstren från 1894.

Intresset för de färdiga lokalerna visade sig vara stort och slutligen tecknade vi ett långt avtal med advokatbyrån TM & Partners på husets alla kontorsytor. De flyttade in när projektet stod färdigt i juni 2020. Och vi kunde flytta fokus till våra tre övriga hus i kvarteret.

Kvarterets fullbordan

Husen på Gustav Adolfs torg 16 och 18 förvärvade vi redan 2015. Största hyresgäst var då Boston Consulting Group och vi startade genast en dialog om deras långsiktiga lokalbehov. Var för sig utvärderade vi ett antal alternativa adresser, men när vi 2020 presenterade en förstudie för Jakob Mindre tillsammans med Marge Arkitekter bestämde sig BCG för att stanna på Gustav Adolfs torg, som ensam hyrestagare av alla de tre husens kontorsdelar.

Det stora omvandlingsprojektet började och under projekttiden kunde vi erbjuda BCG att flytta till vårt pågående projekt i Boken 6 på Kungsgatan.

Husen hade genom åren rymt olika hyresgäster och fått olika planlösningar och bjälklagshöjder. Där fanns allt från tjusiga bankhallar till prångiga lägenheter. Den första utmaningen var alltså att skapa en god intern kommunikation och naturliga flöden mellan de disparata delarna. Nya öppningar togs upp och spänger byggdes tvärs över den stora ljusgården.

Den andra uppgiften blev att rensa upp bland alla de tillägg och påbyggnader som gjorts under ett helt sekel. Fläktrum och hisschakt hade placerats på tak och i ljusgårdar, fönster hade satts igen och två våningar utan arkitektoniskt värde hade byggts på mot Jakobsgatan. Lösningen blev att rensa bort tillbyggnaderna i taklandskapet och flytta ner alla teknikrum i källarplan. På så sätt kunde ljuset åter flödas ner fritt genom husen och ljusgårdarna. Samtidigt återställdes gamla fönster och trapphus renoverades varsamt. De två tillbyggda våningarna mot Jakobsgatan revs och ersattes med nya, som i linje med övriga tak täcktes med antikvariskt korrekt koppar.

Taklandskapet fick nu en framtoning som liknade den ursprungliga, inklusive en takterrass med utsikt över Stockholm. Även en sådan fanns faktiskt i byggnadens barndom.

Den tredje och största utmaningen blev moderniseringen av el, data och framför allt ventilation. Här tycktes hyresgästens höga krav gå i hård clinch med de antikvariska kraven i delvis blåmärkta byggnader. Ventilationskanaler skulle dras till varje rum vilket tvingade fram innertakslösningar. Men för att tydligt redovisa att dessa var ett tillägg blev innertaken hängande så att de släpper från väggarna och alla kan skönja det ursprungliga innertaket.

En betydligt mindre men ack så viktig utmaning var den interiöra färgsättningen. Här handlade det om ett försiktigt och tålmodigt skrapande. De väggar som inte var klädda i ekpanel gick överlag i vad som brukar kallas ”vitt och fräscht”. Men långt därunder kurade det förra sekelskiftets långt livfullare kulörer. De blev inspirationen för arkitekterna att ta fram en komplett och sammanhållen färgskala för hela det nya byggnadskomplexet.

I slutändan kunde alla inblandade samlas i husets hjärta mellan ljusgårdarna och begrunda resultatet av förändringarna. En sammanhållen yta hade skapats av tre olika hus. Överblivna dörrar, fönster, radiatorer och marmorskivor hade sparats och återanvänts. De mest fantastiska inslagen i de gamla husen hade blivit ännu mer fantastiska, och där vi tvingats till kompromisser och tillägg var de tydligt och stolt markerade istället för skamset översminkade. Då är det lätt att se både varandra och framtiden i ögonen.

Nu återstår bara att flytta in restauranger, barer och kaféer i bottenvåningarna mot såväl Gustav Adolfs torg och Jakobs torg som Jakobsgatan och Regeringsgatan. Och att bidra till den vidare utvecklingen av torgen.

Ring Stenhuggarna!

När David Davidsson uppförde sitt kombinerade bank- och bostadspalats 1896 var det med arkitekterna Agi Lindegren och Gustaf Lindgren vid ritbordet. Man valde en stil inspirerad av spanskt och portugisiskt 1500-tal, precis som i Konstnärshuset och Hallwylska palatset. Men i dag anses det Davidsonska huset ha överträffat alla sina stilsyskon i Stockholm. Speciellt är det den exceptionellt gestaltade och ornamenterade fasaden som sätter huset i en särställning. Huggen i Orsasandsten innehåller den en fantasieggande blandning av antropomorfa fabeldjur, flygande fåglar, växtrankor, gotiska balustrader och mänskliga ansikten från folkgrupper i alla världsdelar. Men efter 126 års tjänst hade delar av mästerverket vittrat betänkligt. Projektets antikvariska stenkonsult kartlade tillståndet, sten för sten, spricka för spricka.

Den första åtgärden blev att näta fasaden för att skydda huvudena på förbipasserande departementssekreterare och managementkonsulter. Nästa steg blev att ringa Sveriges enda kvarvarande sandstensbrott, vilket lyckligtvis var just originalleverantören i Orsa. Stenhuggarmästare är dock en helt utdöd art sedan funkisens genombrott. Därför blev det ett klassiskt stenhuggeri i Hannover som fick ta emot stenblocken från Orsaskogen och gipsavgjutningarna från

Gustav Adolfs torg 16. Klubbslag för klubbslag återskapade de den söndervittrade frontespisen, takbalustraden, takfotslisten, burspråksbalustraderna och två fabeldjur. Och medan allt mejslades fram byttes alla de rostade infästningar och balkar i fasaden som bidragit till den gamla stenens förfall.

Med tanke på behovet i många av Stockholms gamla byggnader undrar man om det inte vore dags för en ny tysk invandringsvåg av hantverkare à la Hansatiden.

VÄLKOMMEN
TILLBAKA,
BIFE RYDBERG

Krögaren i Jakobs torg 3 är redan kontrakterad och inredningsarbetet igång. Restaurangen med vinbar heter Botica och drivs av Pedro Passinhas, en portugisisk kock med ett förflutet på engelska Michelinkrogar som The Fat Duck och La Gavroche. Här blir det dock mer avspänt vardagsrum än överspänd fine dining, även om kvalitetsambitionerna är höga i både inredning och kök. Till planerna hör också rejäla uteserveringar mot både Jakobsgatan och torget.

Portugisisk fusion, vad betyder det egentligen? I Boticas fall börjar det snarare på Atlantkusten än vid Medelhavet, med allt det färska och smakrika som ett kallt hav erbjuder. Runt den basen dyker det även upp koloniala inslag från Macao, Goa, Afrika och Brasilien. Vinerna blir helportugisiska, vilket egentligen är självklart för ett land som har över 200 egna druvsorter, varav få brukar hamna i svenska glas. I restaurangdelen ska man kunna bekanta sig med allt detta, serverat från två stora grillar mitt i lokalen. Vare sig man slinker in på en dagens rätt vid disken, tar ett långt lunchmöte med à la carte-meny eller samlar familjen till helgmiddag.

Den något stökigare vin- och cocktailbaren öppnar redan klockan nio på morgonen, och då som kafé. Här kan man sedan tillbringa hela dagen med mat, kaffe och portugisiska bakverk, till exempel den ljuvliga vaniljkrämspajen Pastel de nata. I så fall smygstartar man gärna vinet med en tawny eller vit port.

Inredningen vilar tungt på det portugisiska nationalmaterialet kakel. De handmålade plattorna hittade Pedro i ett gammalt lager hos legendariska Viuva Lamego i Sintra. Golv och möbler går helt i solid nordisk ask. Och tack vare de stora panoramafönstren blir inredningen och matglädjen nästan lika mycket torgets upplevelse som krogens.

Pedro är väl medveten om den genius loci av mat, dryck och nöjen som bor i kvarteret. Redan innan öppningen har han därför gjort sin egen tolkning av Biff Rydberg, givetvis med inspiration från långväga kusinen Bife à Portuguesa. Man kommer också att kunna få sig en absint frappé i vinbaren.

Men även det portugisiska har en tidigare historia på platsen. I slutet av 1800-talet promenerade en av tidens största kändisar ofta förbi vårt hus. Vicomte António da Cunha Soto Mayor var envoyé på den portugisiska ambassaden och sedd som en av Stockholms mest välklädda gentlemen. Bland damerna kallades han ”söte majoren”. Vid ett tillfälle duellerade han i Lill-Jansskogen och sköt örat av en brittisk diplomat som uppfört sig ohyfsat mot en dam i vicomtens sällskap. Som tack blev han besjungen i Karl Gerhards låttext ”Stockholmsluft” och fick en känd svensk restaurangklassiker uppkallad efter sig: Gös Soto Mayor.

Från 1974 satt den portugisiska kulturföreningen Lusitânia i huset. Just det året var mötena extra många och entusiastiska eftersom ”Nejlikerevolutionen” då omvandlade Portugal från militärdiktatur till demokrati.